onsdag 14 september 2011

Uteliv med femlingarna

Femlingarna har fortsatt upptäcka världen utanför husets fyra väggar. Det är väldigt spännande att vara utomhus! Och roligt är det också- se bara här hur glad Hanoi blir då han får vara ute!:

-Ja, skulle man inte le mot kameran?!

Parsippany, Miami, Molokai

Molokai, Parsippany, Hanoi, Kuba

Kuba

Miami

Hanoi, mamma Toscana, Parsippany

Hanoi

Kuba och mamma

Hanoi

Kuba

Hanoi

Miami

Miami med Molokai i bakgrunden

Molokai och Kuba

Miami, Hanoi och Parsippanys baksida

Hanoi och Miami


Parsippany

Parsippany

Parsippany i fastklämt skick

Molokai

Parsippany

måndag 12 september 2011

Hanoi och Miami på en stol

Busgrabbarna Hanoi (i blå skrud) och Miami (i brunt) hade stillat sig för en stund och låg så vackert på en stol.  Matte lyckades få fram kameran och föreviga de små pralinerna:
Miami och Hanoi


Hanoi har mycket att berätta idag!





-Syns det att vi tycker om varandra?




Söt som socker!

-"Nej, matte, nu är jag trött på det här!"

Pumaungarna fem veckor!

Huset svämmas nu över inte bara av Toscanas 7.5-veckors femlingar, utan även Pumaungarna har börjat vidga sina vyer alltmer.

De är namnlösa ännu, men snart räknar vi med att kunna hålla dopkalas även för de här små djuren, som just nu mest av allt liknar luddiga fjärilslarver. De är helt otroligt tjocka och söta, och så har de sin mammas sidenmjuka päls allihopa.




Hane, tabby

Tabbyhanen

Samma gynnare igen

Svarta lilla nallebjörnen

Söt och snäll pojke

Nallebjörnen med sin tabbysyster

Tabbysystern

Söta fröken igen

Och igen, här i färd med att smaka på imman på mattes vattenflaska


Blåmaskad hane

Samma gutt igen
 
...och igen

...och igen!

torsdag 8 september 2011

Sjuveckorsungarna






Toscanaungarna har fyllt sju veckor och är fullkomligt ljuvliga och naturligtvis också helt sjövilda. Den som kommer i deras väg förses raskt med trevligt rödfärgade spår efter deras sylvassa små nålar till klor och tänder och nu är det nästan hopplöst att försöka hindra dem från att befolka hela huset, för de klättrar, hoppar och springer och tar sig fram nästan överallt.

Det är en tuff tid vi har bakom oss. Som många har noterat så skadades vår älskade, vackra svarta Kuba svårt i fredags 2/9, då han blev klämd i ytterdörren.
Kuba har varit mycket illa däran, han blev delvis förlamad och prognosen har varit väldigt osäker. Vi har haft hjälp av duktiga veterinärer som rått oss att ha is i magen, härda ut och avvakta, för trots att det såg mycket kritiskt ut så händer det ibland att katter som fått nerver i kläm kan få känsel och rörlighet tillbaka när de invärtes svullnaderna lägger sig.

I måndags såg det mycket illa ut, Kuba kunde inte gå och han var olycklig. Vi sade till varandra att imorgon måste vi nog avsluta det här. Men...på tisdagsmorgonen möttes matte av Kuba som var ute på golvet- på alla sina fyra ben! Det var vingligt och då och då ramlade han omkull, men ändå- han gick!

Sedan har Kuba bara blivit bättre och bättre. Nu på onsdagskvällen har han till och med kunnat springa korta sträckor och han leker med sina syskon igen och äter och dricker som vanligt. För oss som varit med under den här svåra tiden då Kuba varit så dålig, så känns det som ett mirakel att se honom såhär!
Naturligtvis kan vi inte blåsa faran över än. Vi vet förstås inte om hans trauma lett till bestående men, och vi förstår att hans tillstånd är skört, men just nu är läget hoppfullt och vi är så glada och lättade för vår fina lilla svarta killes skull!

Vi vill passa på att tacka alla er som gett oss stöd och som hört av er och undrat hur det gått med Kuba. Tack snälla ni, det betyder jättemycket!
Hanoi

Parsippany

Parsippany

Miami, eller "Mjauami" som vi brukar kalla honom för att han mjauar så ofta!

Miami bakom Molokai

Miami sitter fint på fönsterkarmen

Molokai

Molokai och Parsippany

Parsippany marsipanaros

Och så lilla Kuba! Här med "moster" Delicious


Den som kanske är allra gladast över att Kuba mår bättre är Molokai. Kuba är ju hans bästa lekkompis!