Helt oväntat, utan någon förvarning, gick hon ifrån oss igår den 27/1, vår fina lilla chokladsköldpadda Kiwi, S*Ariadnes Supersonic.
Kiwi, som älskade sitt Jämtland där hon fick vara ute och som den enda av våra katter springa fritt utan koppel, duktigaste råttfångerskan som höll stallet och tomten rena från råttor, trädklättrerskan som hoppade högre än alla andra och älskade att springa omkring uppe på taket till vår stuga, vår lilla speciella fröken katt som alltid hamnade i sådana tokiga situationer- ramlade ned bakom bokhyllan och inte kunde komma upp själv, blev instängd i garderober och skåp och vid ett tillfälle orsakade stort pådrag då hon kröp in bakom ett vattenledningsrör under diskbänken och inte kom fram förrän efter nästan en vecka.
Kiwi, världens bästa mammakatt, alla kattungars mest kärleksfulla beskyddare, så kär i alla kattungar och så enormt snäll och god mot de små fastän hon kunde vara en riktig bitch mot andra vuxna katter...Kiwi med den mjukaste, lenaste pälsen och lilla bläsen på nosen, lilla Kiwi, hussegrisen som brukade rulla ihop sig till en boll och sova i husses kupade händer...
Plötsligt finns du inte mer!
Kiwi var ute på torsdagskvällen och syntes inte till någonstans. När jag var ute och ropade på henne sent på kvällen tyckte jag att jag hörde ett svar, men ingen katt kom fram och inga fler mjau. På fredagsmorgonen hittade mattes mamma Kiwi inne i stallet, där hon låg hopkurad och jamade konstigt. En stund senare dog hon i mattes mammas armar, jamade ett sista utdraget jam och blev sedan stilla.
Vad hände? Hade hon blivit skadad? Sjuk? Hade hon ätit en förgiftad råtta? Kiwi lämnade oss med bara frågetecken, hel och fin i sin päls, inga brutna lemmar, inga yttre sår, ingenting i hennes yttre som kunde tala om vad som hänt.
Nu finns det en till grav på vår lilla djurkyrkogård bakom stugan.
Några snöflingor landade i din päls då vi lade ned dig i graven och från fönstret följde kattkompisarna begravningen. Nu lyser marschaller och värmeljus i snön för dig, Kiwi.
 |
| Kattkompisarna bevittnade begravningen från fönstret |
 |
| Nu är det ännu en som vilar här |
 |
| Farväl lilla Kiwi...:( |
 |
| Molokai tittar på gravljusen |
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag,
men ibland blir den aldrig densamma mer.
