S*Sweet Wishes In Front of Me sia a+ CH S*Jean Dark Filurkatten sia b=sant!
2012-09-11, så exakt 65 dagar efter parning som det överhuvudtaget är möjligt, föddes fyra små minisiameser. Det fanns en liten dödfödd bror också, men de levande ungarna är fyra till antalet.
Vidare presentation av den nya kullen kommer här så småningom, och förstås också i de fortlöpande blogginläggen!
 |
| Här är vi helt nyfödda, bara omkring en timme gamla! |
Kull 1 2010
Sextiofem dagars väntan fick sitt slut också denna gång.
På morgonen den 5/6 2010 blev vår s*Sweet Wishes In Front Of Me, "Toscana" och den underbare IC Koosje van Tutte´s Tiger Feet JW föräldrar! Fem små söta blev det!
På morgonen den 5/6 2010 blev vår s*Sweet Wishes In Front Of Me, "Toscana" och den underbare IC Koosje van Tutte´s Tiger Feet JW föräldrar! Fem små söta blev det!
Vill du se bilder på pappa Tiger, gå till La Bells hemsida: labellcats.se.
För föräldrarnas stamtavlor, se pawpeds.com
Toscanatrana var duktig som få, satte igång med förberedelserna vid tiotiden kvällen före och var ganska orolig hela natten så kattmorskande matte fick inte sova sådär jättemycket precis.
05:56 väckte Toscana matte och hade krystvärkar. 07:16 föddes en siamespojke, 95 gram, Kashmir, med svansen först, pigg och alert. Toscana blev lite orolig just innan han skulle födas, försökte hoppa ut ur boet och springa iväg från alltihop, men matte lyckades avstyra detta. Stackarn tyckte väl att det kändes hopplöst och omöjligt att få ut ungen och ville fly undan kan man tänka.
07:39 föddes nr. två, en siameshane, Pampas, 94 gram.
07:46 ploppade en orientalhona ut, Tingeling, jättefin i nån slags svart tabbykostym, 90 gram.
08:22 föddes en siameshane, Hawaii, 91 gram, lite medtagen, behövde massage.
08:43 kom så den femte bebisen, en orientalhane i gråluddig tabbydräkt, Pingu, 93 gram. Också han var lite medtagen, men skrek högt.
Toscana åt upp alla moderkakor utom två, sedan drack hon en liter vatten.
Orientalhonan och en av de större siameserna är tuffast. De hittade snabbt tuttar och har redan börjat slåss om maten .
Nyfikenheten är stor bland husets andra fyrfotingar, men de får snällt hålla sig på andra sidan dörren så länge.
-Välkommen till världen! Vad är du för en?
Tvättar bort allt kladd...
-Åh nej! Nu kommer det igen...!
-Är detta straffet för mina synder?
Det trycker på, matte!
Tur att jag är så bra på att föda!
************************************************************ ****************************** ****************************
The sad, sad story of Toscatranas och mattes hemska tid i början av juni. ************************************************************ ****************************** *****************************
Första tiden i Toscanaungarnas liv blev inte riktigt sådär barnkammarmysig som man önskar sig. Båda orientalerna drabbades av en infektion redan vid ett par dagars ålder och att få en infektion är för en så liten, nyfödd kattunge ofta väldigt allvarligt.
Vi hade turen att snabbt få hjälp av en initierad och kompetent veterinär (tack Anne Pigg!) och satte omgående in antibiotikabehandling för de små. Antibiotikan hjälpte och ungarna piggnade till igen, men båda hade tappat mycket av sin vikt under de dagar infektionen hade dem i sitt grepp. De tre friska syskonen var plötsligt mycket större och tuffare och de två sjuklingarna fick kämpa en orättvis kamp om mammas mat. Matte matade med KMR (kattmjölkersättning) varannan timme dygnet runt och hoppet om att klara de två orientalerna var ganska gott.
Men...när man är nästan hälften så stor som sina syskon och lite medtagen efter att ha varit sjuk, är det inte lätt att ta plats här i världen. Mamma Toscana är en bra mammakatt, men det är ett styvt jobb att hålla reda på fem små kravlande knyten. Med några dagars intervall kvävdes både vår orientalflicka Tingeling och lilla orientalhanen Pingu till döds i boet
Om man är liten och svag så behövs inte mer än att några fetare syskon och en halv mamma lägger sig ovanpå en för att man ska vara ohjälpligt fångad i en dödsfälla.
Det hela är så obeskrivligt hemskt, och som djurägare i det läget klandrar man naturligtvis sig själv och undrar om vi inte borde ha tagit de sjuka ungarna från sin mamma och vårdat dem någonstans där de inte riskerade att hamna i kläm, eller om vi borde haft bättre uppsyn över dem, om vi kunde gjort något mer...och naturligtvis är det befogade tankar.
Hur som helst, det blev som det blev och kvar är vi med en oerhörd sorg över de två som inte fick mer än börja sina liv.
Hela den sommar som följde har vi sett på våra små fina, levande kattbarn när de tagit sig fram i tillvaron, hur de lärde sig hoppa och springa, upptäckte kattmat, lärde sig gå i sele, pottränade och utvecklade sina alldeles egna personligheter, och hela tiden har det fattats oss två andra små själar som också skulle fått vara med om det här livet.
Vi sörjer och saknar er, finaste, finaste Tingeling och Pingu. Hoppas vi ses igen, någon annanstans.
...och ibland, en skugga i ögonvrån...
En gång var vi fem syskon.
Vår snälla, snälla mamma!
*****************************************************************************
Är Du nyfiken på att få veta mer om de tre fina charmörerna i den här kullen? Läs deras egna presentationer här nedan!
******************************************************************************
s*RAMALAMA PAMPAS BLUE SKY
Jag pratar MYCKET!
Solvarm trappa är underbart!
I februari har jag blivit så här stor och manlig!
Hej, det är jag som är Pampas!
Jag är en alldeles otroligt fin och fantastisk siameskille som är väldigt keligt lagd.
Jag ääälskar att gosa, kela, kramas och pussas och kan aldrig få nog av gos! Jag gosar med människor, jag gosar med djur, jag dansar runt benen på folk och jag stryker mig kelet mot andra katter som går förbi. Jag är kelig överallt, hela min mjuka kropp är full av härliga keliga punkter som jag älskar att bli klappad, smekt och kliad på. Smek mig över kinden och jag nästan somnar, klia mig på huvudet och jag blir din för alltid, vänd mig upp-och-ned och klappa mig på magen och jag faller i trans...Inget går upp mot en riktigt mysig kelstund!
Redan när jag var en väldigt liten kattunge sa min matte att "ja, Du Pampas, Du blir nog en riktig knäkatt när Du blir stor!". Jag visste inte vad en knäkatt var för nåt, men matte förklarade, och det lät så trevligt, så ända sedan dess har jag tagit varje chans att öva mig.
Jag är väldigt duktig på att spinna, också. Det är min främsta specialitet. Jag kan spinna bättre än någon annan katt, faktiskt. Jag spinner med hela mig, från öronen till svansen!
Jag tror att jag har ärvt spinnet från mamma, för min fina mamma Toscana är också sån att hon kurrar igång så fort nån tar i henne.
Utöver att gosa och spinna så tycker jag också om att prata och att leka roliga lekar, helst lekar med leksaker som någon drar i ett snöre framför mig så att jag får springa efter! Det är buskul!
Sedan våra små brorsbarn (Kull 2 2010) kom till världen finns jag till för dem, hela tiden! Jag ääälskar dessa kattbebisar och tar hand om dem som om det vore mina egna! Ja, jag till och med ammar dem (så gott det nu går, hmm...de får iallafall snutta på mig)! Om någon av dem ropar kommer jag som ett skott, ja jag är till och med en bättre "mamma" än deras egen! Åh, jag hoppas så innerligt att jag ska få flytta hemifrån tillsammans med någon av dem...
****************************************************************************
s*RAMALAMA KASHMIR BLUES
Man hittar sig alternativa sovplatser ibland.
Lisen&jag är kompisar!
Tittut!
I februari har jag blivit en så här ståtlig siamesyngling!
Hej, jag heter Kashmir! Ibland kallas jag för Kisse Misse Myra, Kissemyran, Kissemiren, Kashemashemir och lite sånt också. Jag gillar det! Det är kul att få uppmärksamhet!
Det här är min egen presentation:
Jag är en slank och blank och elegant siamespojke som är väldigt busig, ja kanske busigast av alla oss brorsor i den här kullen.
När jag var liten var jag väldigt tjock och storväxt och dessutom ganska rosa, så länge kallade matte mig för "tjockisen", "tjocka grisen", "lilla kultingen" och en massa annat som inte var så snällt, men jag tänkte hela tiden att "vänta ni bara, jag ska nog visa er!", och efter lite smygträning med galopprace, kast med leksaksråtta och jakt på rullande boll, växte det fram en vacker svan ur min lilla trinda babykostym.
Idag är jag modelejon, dandycharmör och har ett slipat förförelsemanér som jag använder med framgång närhelst jag vill ha lite gos eller lek. Ingen kan motstå mina blåa ögons charm!
Nåt annat som är extra bra med mig är att jag är så mjuk! Jag är som silke och siden! Min silkiga päls är som en gåva från Gud, den är helt underbar och jag älskar att kråma mig i den och visa upp den i alla dess vackra skiftningar.
Sedan så är jag kungen av lek. I det här huset finns det ingen som slår mig när det kommer till att raca, göra vilda utfall eller dribbla med leksaksmöss! Jag springer fort som vinden, jag är tuff, tuffare, tuffast och jag ÄGER (som vi tonåringar brukar säga).
Min brorsa Pampas påstår att han är sååå himla kelig och att han skulle vara den bästa goskatten av alla och bla.bla.bla., men jag vill bara säga att jag, jag är faktiskt också gosig! Okej att han kanske spinner högre än mig, men jag kan också rulla runt och kurra och vara söt och sova på folks arm och sånt, så det så!
******************************
En gång var vi fem syskon.
Små pojkar i färd med att bli stora...
Vår snälla, snälla mamma!
Styvt jobb att ta hand om tre små luddiga sälar!
*****************************************************************************
Är Du nyfiken på att få veta mer om de tre fina charmörerna i den här kullen? Läs deras egna presentationer här nedan!
******************************************************************************
s*RAMALAMA PAMPAS BLUE SKY
Här är jag när jag kommer in från uteburen.
Jag pratar MYCKET!
Mysigt att sola i mattes famn!
Solvarm trappa är underbart!
I februari har jag blivit så här stor och manlig!Hej, det är jag som är Pampas!
Jag är en alldeles otroligt fin och fantastisk siameskille som är väldigt keligt lagd.
Jag ääälskar att gosa, kela, kramas och pussas och kan aldrig få nog av gos! Jag gosar med människor, jag gosar med djur, jag dansar runt benen på folk och jag stryker mig kelet mot andra katter som går förbi. Jag är kelig överallt, hela min mjuka kropp är full av härliga keliga punkter som jag älskar att bli klappad, smekt och kliad på. Smek mig över kinden och jag nästan somnar, klia mig på huvudet och jag blir din för alltid, vänd mig upp-och-ned och klappa mig på magen och jag faller i trans...Inget går upp mot en riktigt mysig kelstund!
Redan när jag var en väldigt liten kattunge sa min matte att "ja, Du Pampas, Du blir nog en riktig knäkatt när Du blir stor!". Jag visste inte vad en knäkatt var för nåt, men matte förklarade, och det lät så trevligt, så ända sedan dess har jag tagit varje chans att öva mig.
Jag är väldigt duktig på att spinna, också. Det är min främsta specialitet. Jag kan spinna bättre än någon annan katt, faktiskt. Jag spinner med hela mig, från öronen till svansen!
Jag tror att jag har ärvt spinnet från mamma, för min fina mamma Toscana är också sån att hon kurrar igång så fort nån tar i henne.
Utöver att gosa och spinna så tycker jag också om att prata och att leka roliga lekar, helst lekar med leksaker som någon drar i ett snöre framför mig så att jag får springa efter! Det är buskul!
Sedan våra små brorsbarn (Kull 2 2010) kom till världen finns jag till för dem, hela tiden! Jag ääälskar dessa kattbebisar och tar hand om dem som om det vore mina egna! Ja, jag till och med ammar dem (så gott det nu går, hmm...de får iallafall snutta på mig)! Om någon av dem ropar kommer jag som ett skott, ja jag är till och med en bättre "mamma" än deras egen! Åh, jag hoppas så innerligt att jag ska få flytta hemifrån tillsammans med någon av dem...
****************************************************************************
s*RAMALAMA KASHMIR BLUES
Man hittar sig alternativa sovplatser ibland.
Liten Kashmir på promenad.
Lisen&jag är kompisar!
Här sitter jag i skuggan under ett träd.
Tittut!
I februari har jag blivit en så här ståtlig siamesyngling!Hej, jag heter Kashmir! Ibland kallas jag för Kisse Misse Myra, Kissemyran, Kissemiren, Kashemashemir och lite sånt också. Jag gillar det! Det är kul att få uppmärksamhet!
Det här är min egen presentation:
Jag är en slank och blank och elegant siamespojke som är väldigt busig, ja kanske busigast av alla oss brorsor i den här kullen.
När jag var liten var jag väldigt tjock och storväxt och dessutom ganska rosa, så länge kallade matte mig för "tjockisen", "tjocka grisen", "lilla kultingen" och en massa annat som inte var så snällt, men jag tänkte hela tiden att "vänta ni bara, jag ska nog visa er!", och efter lite smygträning med galopprace, kast med leksaksråtta och jakt på rullande boll, växte det fram en vacker svan ur min lilla trinda babykostym.
Idag är jag modelejon, dandycharmör och har ett slipat förförelsemanér som jag använder med framgång närhelst jag vill ha lite gos eller lek. Ingen kan motstå mina blåa ögons charm!
Nåt annat som är extra bra med mig är att jag är så mjuk! Jag är som silke och siden! Min silkiga päls är som en gåva från Gud, den är helt underbar och jag älskar att kråma mig i den och visa upp den i alla dess vackra skiftningar.
Sedan så är jag kungen av lek. I det här huset finns det ingen som slår mig när det kommer till att raca, göra vilda utfall eller dribbla med leksaksmöss! Jag springer fort som vinden, jag är tuff, tuffare, tuffast och jag ÄGER (som vi tonåringar brukar säga).
Min brorsa Pampas påstår att han är sååå himla kelig och att han skulle vara den bästa goskatten av alla och bla.bla.bla., men jag vill bara säga att jag, jag är faktiskt också gosig! Okej att han kanske spinner högre än mig, men jag kan också rulla runt och kurra och vara söt och sova på folks arm och sånt, så det så!
******************************
s*RAMALAMA BLUE HAWAII
Här är jag med Delicious&Pipen
Sug i blicken...
På språng i mitt favoritträd.
Liten jag i långa gräset.
Mjau, jag heter Hawaii och jag är en alldeles jättefin tabbykille.
Mina brorsor är lika som blåbär, men jag har en helt egen färg, som är extra fin. Ingen annan här i huset har en sån fin svans som jag, en fin randig svans som ser ut som en liten huggorm. Den är jag väldigt stolt över!
Matte säger att jag är mammas pojke, för jag har ärvt min mammas temperament. Jag och mamma är båda väldigt självmedvetna katter som vill stå i centrum, fast ingen av oss skulle nånsin drömma om att åma och kråma oss och göra oss till på ett förnedrande sätt sådär som tex. min brorsa Pampas gör. Haallåååå- han är såååå pinsam när han larvar sig för att få uppmärksamhet!
Nej, jag och mamma, vi har ett finare sätt. Vi fjamsar inte omkring, utan vi sitter värdigt på våra kattrumpor och väntar på att allt ljus rätteligen skall falla på oss- vilket vi förväntar oss att det gör, för vi är värda det och kan inte tänka oss något annat än att vi är alltings medelpunkt.
För mig är det självklart att mänskorna alltid skall hälsa på mig först när de kommer hem och att jag är den som först ska få ta del av eventuella godsaker som serveras. Om de skulle råka ge någon annan katt mer uppmärksamhet kan jag bli lite förtörnad, det får jag erkänna. Då ser jag mycket sårad och förnärmad ut!
Jag har inte genomgått något personlighetstest, men det är möjligt att jag skulle kunna klassas som narcissist.
Nu låter det väl som att jag är en förfärlig och hemsk katt, men det är inte sant! Jag är supersnäll, speciell och alldeles, alldeles underbar!
Jag är vacker på riktigt och ingen har som jag en sån kraftfull och vältrimmad kropp klädd i den allra härligaste tätstråiga, kort-kortpälsiga kostym med tillhörande randiga strumpbyxor och ingen är så trofast och tillitsfull som jag.
Jag har en annan värdighet än mina barnsligare bröder. Jag är istället mer moget reflekterande och gör mer genomtänkta drag när vi leker och busar. Bara jag kan räkna ut hur vi ska få loss en leksaksmus som fastnat någonstans, och det är jag som visar brorsorna hur man öppnar skåpdörrar och hur man tar loss gardiner från sina hållare.
Sedan är jag bra på jakt. Generationer och åter generationer av avel har inte utplånat mina jaktinstinkter iallafall!
Jag var inte många veckor gammal när jag första gången åt en mus. Det var en näbbmus som min "moster" Delicious hade fångat åt mig i uteburen. Akta dej vad jag morrade och var mallig när jag hade fått den där musen i munnen!
Matte fick syn på mig och blev förstås förskräckt och skulle ta musen ifrån mig, men då var jag snabb vill jag lova! I ett huj sprang jag in under ett bord och där skyndade jag mig att proppa i mig musen. Jag svalde den i kanske tre tuggor. Matte påstår att det såg ut som när en orm sväljer ned ett byte.
Sedan blev jag satt under intensiv bevakning, för människorna trodde att jag skulle bli sjuk av att ha ätit en näbbmus, jag som knappt lärt mig att äta kattmat ännu och allt, men jag mådde bara bra. Eller ja, om jag ska vara ärlig så mådde jag nog inte alldeles bra, kanske...jag mådde nog allt lite illa, fast jag kräktes iallafall inte!
Därefter har jag ätit flera möss, både med och utan näbb, och jag har till och med fångat en sork alldeles själv när vi var ute på gården i koppel!
Jag jagar även annat, insekter, fjärilar, spindlar och andra små kryp. Om jag kunde så skulle jag gärna fiska också, för jag ääälskar kokt fisk!
Är jag inte gosig, då? Jo, självklart! Alla vi pojkar i den här kullen är goskatter.
