S*Ramalama: Tidigare Kullar

Här presenterar vi våra tidigare kullar i ordning med senaste kull först. Det saknas fortfarande massor av gammalt material med kullar från förr som vi fortfarande arbetar med att flytta över från vår tidigare hemsida.

Välkommen in i vår kattungevärld!

************************************************************************************

Kull 1 2011

2011-07-20 blev S*Sweet Wishes In Front Of Me, "Toscana" och den underbare IC Koosje van Tutte´s Tiger Feet JW föräldrar igen! Det blev femlingar!

Vill du se bilder på pappa Tiger, gå till La Bells hemsida: labellcats.se.
För föräldrarnas stamtavlor, se pawpeds.com

Två dagar tidigare än matte hade beräknat, överraskade Toscana matte med att klämma ut sin tredje kull, nästan utan förvarning. Matte blev sannerligen tagen på sängen, dock inte bokstavligen- tack och lov så valde Toscana en riktigt människovänlig tidpunkt för sitt födande.

Matte kom av en händelse in i huset vid 16:25 och skulle bara hämta något, men upptäckte då att Toscana låg i sitt bo med fullt utvecklat värkarbete! Tio minuter senare sprängdes den första fosterblåsan och 16: 55 föddes den första ungen, sia hane. 17:17 kom tvåan, sia hane, 17:30, trean, sia hane, 17:54 kom fyran, blåspottad orientalhane- Molokai och 18:10 kom femman, svart ori hane- Kuba. Klockan 19:00 hade alla ungar hittat tuttar och friden lägrade sig ånyo över huset.

Puh...Ibland går det fort! Och vad roligt det är då, att få närvara vid en förlossning, detta häpnadsväckande mirakel!

Åh, vi älskar dessa Tigerungar- de är helt igenom fantastiska!

Vi är så glada att ha fått chansen att föda upp ännu en kull efter denna enastående hane. Vi har gjort kombinationen en gång tidigare (kull 1 2010) och resultatet var tre underbara kattpojkar. I den kullen förlorade vi en hona, och det var bland annat därför jag ville göra om parningen, för att få en hona med de fantastiska egenskaper som hanarna i den förra kullen hade. Nu gör ju naturen som den vill, och det visade sig att det som kom ut denna gång var hanar, hanar, hanar. Fem stycken.

Så kan det gå, ingen ny avelshona till matte, men fem ljuvliga, underbara, fantastiska pojkar! Alla i olika färg, festligt nog. Här kan du se mattes presentationer av de fem:

S*Ramalama Hello Hanoi

Elva veckor

Hanoi sex veckor

Liten, liten kille! Fyra veckor bara...

Hanoi är kärlek i en lång, slank&blank förpackning!

Av alla älskvärda varelser på denna jord är Hanoi en av de allra bästa, en pärla, ett guldkorn, så ljuvlig!

Som alla Tigerungar sin fars son, mild, vänlig och genomgod. Hanoi är miniKashmir, en komplett kopia av sin storebror från Kull 1 2010- samma färg och så lik sin storebror i sättet att matte ofta kommer på sig med att råka kalla Hanoi för Kashmir...Att vara lik Kashmir är något mycket positivt, det vet alla som känner Kashmir!

Hanoi är klok och fin, en fantastisk charmör och myskille som har tusen sätt att se söt ut på och gärna skulle tillbringa nästan all sin tid i någons knä- med avbrott för lite lek, slagsmål och annat som roar ett rovdjur förstås!

S*Ramalama Miami Meow

Liten mjau fyra veckor

Miami är kungen av mjau! Aldrig någonsin kan det ha funnits en annan brunsnokad siames med mera mjau än Miami!

Miami utmärkte sig snabbt verbalt, redan som ganska ny katt hade han ett speciellt sound med personlig klang, ordentligt magstöd och ett brett register med såväl klingande rena som nyanserat nasala och strävt distade toner. Miami använder rösten som ett instrument i flera bemärkelser- han spelar serenader, sjunger kärleksarior och han styr sin omgivning med välpolerad stämma.

Vi kallar honom ofta för "Mjauami".

Ofta när Miami vill säga sin mamma något, så tar han tag med båda framtassarna runt hennes öra och klämmer i med sitt största och längsta mjau. Vi undrar ibland om han tror att hans mamma är döv?

Miami är förstås inte bara ett enda stort vandrande mjau, nej, han är så mycket mer! En kompakt och kraftfull skapelse klädd i sammet i de vackraste toner av kaffe och grädde och med milda mandelögon som avslöjar en intelligent och kärleksfull personlighet och ett näpet och elegant uttryck som får även de icke siamesfrälsta att förtjust åååha, sådan är han!

En vandrande pralin, så underbar att få avnjuta igen och igen, älskade lilla brunsnoken!

S*Ramalama Molokai Mouches

Tio veckor ung

Sex veckor gammal och utomhus för första gången!

Fem veckor gammal i Lisens knä

En liten prickig på fyra veckor

Molokai, vår fantastiska Molle! Så vacker i sin blåa skrud med lika många prickar som upptågen han hittar på varje dag och med gröna ögons djup bräddfyllt av klokskap, nyfikenhet och vänlighet, en riktig vän, trofast som en liten hund, vill alltid vara med och alltid göra rätt, vill alltid förstå allt och lära sig mer.

Molokai är alltid där, en liten följeslagare i blått som deltar i allt från diskning till kattlåderengöring till läsning till städning- överallt ett litet randigt ansikte som storögt tittar fram över axeln och kommer med intresserade frågor, delar med sig av sina synpunkter och sträcker fram en hjälpande tass eller fyra.

En prickig prins, vänlig och mån om alla, den som kommer sättandes först om något syskon hamnat i knipa, alltid snäll och god... men bjuds det på skinka och det finns konkurrans om den, ja då kan det komma ett morr, om än ett litet, även ur Molle...

S*Ramalama Parsippany Punk

Sex veckor var jag här

Elva veckor

Liten Parsippany fyra veckor

Parsippany Marsipananos- störst av alla gossarna i sin kull, kraftfull och maskulin, en verklig karlakarl! Men under blåstället gömmer sig en liten, liten... flicka...! Nej, fy, nu var matte elak! Men Parsippany är under sin hanliga yta faktiskt en verklig mjukis. En velourman, mjuk och lyssnande, lyhörd och sensitiv med långa känselspröt och en intelligent psykologsjäl med ett litet och... hrrrm...flickigt mjau.

Samtidigt har han också ett stort intresse för friluftsliv, jakt och fiske. Jakt på leksaksråtta då, främst. Och en och annan geting och spindel. Med fiske avses mest det fiske som man får praktisera när man släppt ned sitt jaktbyte (en leksaksmus, tex.) i vattenskålen för att en stund senare ångra sig och måsta fiska upp bytet igen.

En komplett kisse, ridderligt mjuk och kärleksfull, men samtidigt ingen som sjåpar sig över lite kyligt väder eller som förlorar några kattliga strider i onödan. Parsippany har både skinn och plysch på nosen!

Men en grej som Parsippany inte gillar är när det blir natt. Då går människorna och lägger sig och det är så TRÅKIGT! Parsippany vill att människorna alltid ska vara hos honom! Desto gladare är han på morgonen när människorna äntligen kommer ut ur sitt ide igen- då är Parsippany överallt och runt omkring hela tiden!

S*Ramalama Kuba Kamikaze

Här är jag sex veckor och smakar mitt första grässtrå!

Såhär söt var min undersida när jag var fyra veckor gammal

Kuba, vår enastående överlevare...

Kuba utmärkte sig tidigt genom sin, även för ett Tigerbarn, häpnadsäckande intelligens. Vi kan inte minnas att vi någonsin tidigare haft en kattunge som på egen tass, utan minsta handledning, redan vid fyra veckors ålder räknat ut och fullständigt behärskat detta med kattlådan och dess användning. Det gjorde Kuba, som om det vore den självklaraste av alla saker i världen.

Kuba var från första början alltid först framme, alltid steget före, alltid ivrig att vara med, nyfiken, vaken och alert, sprittande av energi.

Till viss del skulle detta dock också bli orsak till det som blev vår egen lokala Kubakris.

Kuba kom sättandes i full fart för att försöka slinka ut genom ytterdörren, en liten sexveckors svart projektil, så ivrig att nå fram till den där spännande ljusa världen där ute innan matte stängde dörren, men någonstans blev allt fel och Kuba kom i kläm i dörren.

Han blev mycket svårt skadad. Kuba blev till stora delar förlamad och kunde varken äta, dricka eller kontrollera blåsa&tarm själv och låg så hjälplös och bedrövlig i flera dagar. Vi trodde vi skulle bli tvungna att avsluta hans liv, men en duktig veterinär rådde oss att avvakta, för det händer ibland att förlamningar kan släppa när svullnader kring inre organ lägger sig.

Vi är så tacksamma för denna initierade hjälp, för på den fjärde dagen kunde Kuba överraskande stå på sina egna tassar igen, och därefter spirade hans unga kattliv på nytt, långsamt men stadigt.

Idag är Kuba så vitt vi kan bedöma helt återställd efter sitt hemska trauma, bortsett från att han fått ett svagare mjau.

Kuba är helt unik, ett mycket speciellt väsen. Det är svårt att veta hur han hade varit om inte katastrofen varit, kanske hade han varit samma enastående katt ändå, men troligast är väl att det som hände danat honom och iallafall till viss del bidragit till att göra honom till den oerhört empatiska, sociala och så oerhört visa och kloka katt han är. Kuba är klok som om han levat i tusen år, sett allt och förstått allt, och kanske är det så det är.
Under den hemska tid då hans liv hängde på en skör tråd tvingades han växa enormt för att överleva sin situation.

Livet för en sexveckors kattunge består normalt sett mest av lek med syskonen, mys med mamma, äta och sova. Kuba blev förlamad och kunde inte röra sig, inte äta, inte gå, hoppa, springa och leka, samtidigt som han mentalt fortfarande var närvarande, en kattunge med en kattunges alla lustar och behov.

Jag vet att Kuba led av att inte kunna leka med sina syskon och att inte klara av att ta plats vid mammas spenar. Han måste ha känt förtvivlan, men ändå fann han sig i sin situation, kämpade och stred i hundra dagar och tusen krig, gav aldrig upp. Hela tiden lutade han sig mot matte och sin mamma, sökte stöd på de ställen där han som liten kattunge visste att tryggheten brukat finnas, så rörande i sin tillit när han vilade sitt öde i mattes händer. En kavat kämpe, rakryggad i striden.

Lusten att leka med sina syskon igen, att hoppa och springa och delta i allt runt omkring var nog Kubas främsta drivkraft och det som slutligen lyste hans väg tillbaka. Bättre sjukgymnastik än att få rumla om med sina syskon kan inte finnas för en liten kattunge som varit skadad och behöver träna upp sina lemmar på nytt!

Kanske är det en evig tacksamhet och glädje över att ha fått behålla livet som gör att Kuba idag är sådan han är? Kuba njuter livet helt och fullt, alltid närvarande i nuet, gladaste killen i stan och ständigt så intuitivt kommunicerande med sin omgivning.

Kuba stannar hos oss för alltid.

*********************************************************************************
Kull 2 2010 2010-11-16
S*Ariadnes Supersonic + S*Ramalama Beep Beep

*Så kan det gå när inte haspen är på!*

s*Ariadnes Supersonic ("Kiwi") och s*Ramalama Beep Beep ("Pipen") =SANT!
(se mer om Kiwi under "Våra katter" och läs om Pipen under "Tidigare kullar")

Det hela började som en olyckshändelse där kattlig kättja drev de två älskande Kiwi och Pipen att forcera 1 st. vanlig dörr och 2 st. gallerdörrar för att slutligen mötas i en våldsam sammandrabbning på vardagsrumsgolvet. Djuriska bröl fick en överraskad kattvakt att förskräckt upptäcka vad som stod på, varpå den heta romansen fick ett hastigt slut.

Vi var många som höll tummar och tassar för att den kortvariga affären inte skulle ha fått följder, för det var sannerligen inte planerat att bli några barn efter dessa två djur, men naturligtvis så stod det inte på förrän Kiwis mage började svälla på ett avslöjande sätt. Och som den svällde....Sällan har det skådats en sån tjock katt!

Puh! All vår väntan bliver svår...

16/11 var det dags för Kiwi&Pipen att bli föräldrar. Det var första gången för båda, så kanske var det lite nervöst på sina håll, åtminstone från den blivande moderns, pappa Pipen tog det hela med ro och roade sig med att äta upp sin nya mattes yogamatta under tiden.

Kiwi började redan kvällen den 14:e, bäddade och krafsade och stod i , och så fortsatte det hela natten. Dagen därpå fick matte snällt sitta inne och hålla tass, för den blivande modern ville INTE vara ensam.

På kvällen gick hon dock och lade sig och sov så sött timme ut och in, så då kunde vi inse att det inte skulle bli kläckning dag 65 iallafall. Nästföljande natt var det dock full fart igen, trampa runt, krafsa, gräva, riva och slita i täcken och lakan och jama vid mattes öron.

Vid 06:30 16/11 förstod matte att det började närma sig. Jag lade Kiwi bredvid min kudde och så låg vi där och vilade så gott det gick medan vi inväntade vidare händelser. 07:26 kom den första värken. Kiwi var ganska orolig en stund och gick ideligen in i kattlådan och satt därinne och krafsade och skrek vid varje värk. Efter viss övertalning fick jag henne på plats i bolådan och...

08:33 föddes nr. 1.en brunmaskad hona, She-Ra, 88 gram vägde hon.

09:00 kom tvåan, blå hona, 88 gram, Lilian, utrustad med en imponerande krokig svans
.
09:25 kom trean, en hona, 68 gram- pyttepytteliten! Denna lilla hona insjuknade tyvärr i lunginflammation och avled bara några dagar gammal.

10:33 kom fyran, brun hona, Berengaria, 80 gram, .

10:34 kom femman, i bakvattnet av den föregående s.a.s. En brun eller chokladfärgad oriental, död sedan någon vecka, liten men till synes fin i sin lilla påse.

10:49 kom sexan, 75 gram, blå hona, Diana.
.
11:09 kom sjuan, Carl-Philip, 88 gram, brun hane, ännu en krokig svans.

11:18 kom så den sista bebisen, nummer åtta, en liten choklad- eller brunsköldpaddfärgad orientalhona, 72 gram, som levde vid födseln men var svag och slapp och blå om munnen och tyvärr inte överlevde mer än några få flämtande minuter i den nya världen trots intensiva räddningsförsök.

88 gram verkar vara ledordet för denna kull, tre stycken innehade denna vikt. Typiskt att vi återigen förlorade de enda orientalerna i kullen! Huset svämmar över av siamesbarn, så det hade varit kul med lite orisar som omväxling!

Ganska ynkliga vikter på dessa ungar, men alla ungar var otroligt pigga och aktiva och alla hittade tuttar och fick i sig mat på egen hand.

Matte och Kiwan, däremot=trötta...:-D!

Två ungar har som sagt svansknickar, kanske är det straffet för de otuktiga föräldrarnas synder?

Om ni undrar över namnen på de stackars kattungarna, och det brukar ju folk göra, så är det Prins-och Prinsesstema på dem. Lite tramsigt, och kanske inte i linje med familjens negativa inställning till fenomenet med kungligheter, men, men...
Det hela kom sig av att det endast var en gosse i kullen och det framstod som så passande att denne lille prins skulle heta Carl-Philip. Han råkar nämligen vara lika brunhårig som den unge människoprinsen vi har här i Sverige och har även nåt prinsaktigt över sig där han tronar som ensam hane bland alla små systrar.

Systrarna heter alltså som lite olika prinsessor vi har spårat upp. Prinsessan Lilian och Prinsessan Diana känner väl många till, Prinsessan Berengaria och Prinsessan She-Ra är kanske mer obekanta, men nåt skulle de ju heta, så så fick det bli.

Såhär såg vi ut när vi var bara några dagar gamla!
**************************************************************************

Vill du veta mer om de enastående små varelserna i denna kull? Här följer deras egna presentationer! (fler bilder på bebisarna finns även i de fortlöpande blogginläggen) :

S*Ramalama SHE-RA

She-Ra, She-Raran, She-Raringen, She-Raff-Raff, allas älskling, är kaffe och grädde, hon är Magnumglass, ebony&ivory, kakao och vaniljkräm...någon har färglagt henne så underbart vackert, hon är som ett levande konstverk, njutning för ögonen... och det stannar inte där! Någon har även gjort henne så mjuk, så mjuk och så härligt oemotståndligt kramgo att man bara vill krama henne så ofta man kommer åt!

Till detta hör också en fin och kärleksfull personlighet, en vänlig själ som gärna kommer och svansar runt ens ben, stryker sig mot en och slår kullerbyttor av kelighet i ens knä.

Det tog lite tid för She-Ra att få ordning på spinnet, länge spann hon bara då hon diade, men så en dag fick hon in snitsen och började kunna använda sitt spinn också när hon gosade och myste, och sedan den dagen spinns det ofta, kanske för att hon har en del spinn att ta igen sedan den tid då hon inte var så bra på det?

På senare tid har det uppdagats att She-Ra har en speciell och unik begåvning som snarare förknippas med hundsläktet, nämligen grävning! She-Ra deltager med liv och lust i vårgrävandet i trädgården och har grävt flera fina gropar!

S*Ramalama DIANA

Diana är sötare än socker, näpen och feminin, en kattväldens lady Di, en sann prinsessa! Blå som skogsviol, skrudad i den vackraste siamespäls och med blåklintsögon att drunkna i, sådan är hon, våran Diana.

Så näpen man är kan man ändå vara tuff inuti, och vår söta Diana bangar definitivt inte för vilda lekar, slagsmål och upptåg. Bland de stora katterna är Diana en klar favorit att bjuda in till vild fight, snabba galopprace och andra tuffa lekar. Snabb som vinden och graciös som en vinthund är hon då hon susar fram i full karriär.

Mellan varven tar lilla prinsessan gärna igen sig med gos i någons knä- och lyckliga dem som blir utvalda, för Diana har en päls som är mjuk som silke och en underbart slank och klappvänlig kropp som är skapt för smekningar.

Diana är en verbal dam som gärna gör sin röst hörd- och vilken stämma! Diana har en sällsynt djup och behaglig röst och för gärna intressanta samtal med den mänskliga delen av familjen.

S*Ramalama CARL-PHILIP

Ensam prins bland prinsessor, sämre kan en kattpojke ha det!

Carl-Philip är en spjuveraktig filur som är busig, gosig och allt sånt där som kattungar är, men som i mattes tankar mest utmärker sig genom sin röst och sitt språk.

Redan i mycket späd ålder visade Carl-Philip framfötterna då det gällde kommunikativa förmågor. Medan de söta systrarna fortfarande kravlade blint omkring utan minsta förmåga att kunna meddela sig med annat än enformiga pip, visade Carl-Philip att han är sin faders son genom att visa upp en en imponerande repertoar av läten. Han spann redan första dagen i sitt jordeliv och lärde sig snabbt att använda sina vokala resurser på varierande sätt för att få den uppmärksamhet han önskade. Precis så pratglad och meddelsam var också barnafadern Pipen som unge, så tydligen har det ärvts ned till den enfödde sonen.

När man gosar med Carl-Philip kuttrar han som en duva och han småpratar gärna med både folk och fä på sitt eget speciella Carl-Philipspråk som är utvecklat främst för att smälta hjärtan och charma omgivningen.

Carl-Philip har en knick på sin svans, vilket är en defekt som gör att svansen är krokig, men som inte är farlig eller plågsam på något sätt för katten. Katter med svansknick bör inte användas i avel, men passar lika bra som vilken annan katt som helst till sällskap.

S*Ramalama BERENGARIA

Berengaria är vackraste lilla brunsnokan med underbara djupblå ögon som skogstjärnar.
Berengaria är också främsta gosegrisen, en riktig knähund som följer matte hack i häl vartän vägen bär. Omtänksam och hjälpsam finns hon alltid där, redo med en hjälpande tass när det ska diskas, städas, pysslas och fixas, alltid nyfiken och intresserad och vill veta mer om allt människor och djur i huset har för sig. Ibland går det lite på tok, då kan man ramla ned i diskhon eller toalettstolen eller bli fången inne i något skåp när nyfikenheten fört in liten siamesfröken på vanskliga vägar.

Berengaria är också duktig på att sova på de mest varierande ställen och i otroligt uppfinningsrika positioner. Därtill nödd och tvungen, kan man tänka, eftersom det ofta är trångt som attan på de bästa sovplatserna, och vill man inte sova under eller ovanpå någon annan, är det praktiskt att vara lite finurlig och klok, så klok, så klok och förståndig!

"Berengaria, vilket konstigt namn!", var det nån som sa, men vi tycker det är speciellt, och Berengaria är speciell för oss, och det är väl kul att slippa heta prinsessan Sibylla, som mattes mamma föreslog som alternativ!? Berengaria har också en egen lite fånig ramsa som matte brukar sjunga för henne ibland. Den går ungefär såhär. "Berengarius, herbarius, akvarius, terrarius, prinsessarius..." och Berengaria älskar när matte välter henne upp-och-ned i sitt knä och sjunger hennes egen ramsa för henne! Då får kattungesjälen vingar!

S*Ramalama LILIAN

Lilian är kvällskatten. Varje kväll kommer Lilian och vill sitta i knät och bli gosad och klappad. Om hon får bestämma skulle hon vilja sitta i knät i timmar! Fulltankad med närhet låter hon motorn gå ända in i drömmarnas land och som utvald människa kan man bara tacka och ta emot all den värme och tillit som en varm och kurrande liten pälsboll kan ge.

Kattungeprinsessan Lilian är möjligen lika grå i håret som sin namne, men så värst mycket gemensamt med varandra i övrigt har de kanske inte. Vår Lilian är en stor flicka som trots att hon hade samma födelsevikt som flera syskon snabbt tog täten viktmässigt och inom kort var nästan dubbelt så tung som sina syskon. Nu låter det kanske som att hon är en tjockis, men inte alls, hon är bara större men fortfarande slank och fin och otroligt elegant med ett feminint och vackert ansikte, och så polisonger då, förstås.

Lilian är kanske den enda prinsessan med polisonger? Vi upptäckte tidigt att lilla Lilian hade lustigt mycket hår på kinderna, och att detta hår också tenderade att stå ut på ett polisongartat sätt. Detta fann vi oerhört lustigt och det gav en sällsam karaktär till hennes näpna kattflickeansikte som gav henne smeknamnet "polisongprinsessan". Det hela var mer uttalat i yngre dar då pälsen fortfarande var babydunig, men matte&husse tycker nog att vi ser lite kindfluff än idag, och även om det kanske låter sisådär, så kan vi lova att det faktiskt är riktigt charmigt!

Lilian har en knick på sin svans, vilket är en defekt som gör att svansen är krokig, men som inte är farlig eller plågsam på något sätt för katten. Katter med svansknick bör inte användas i avel, men passar lika bra som vilken annan katt som helst till sällskap.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kull 1 2010 2010-06-05
s*Sweet Wishes In Front Of Me + IC Koosje van Tutte´s Tiger Feet JW

Sextiofem dagars väntan fick sitt slut också denna gång.

På morgonen den 5/6 2010 blev vår s*Sweet Wishes In Front Of Me, "Toscana" och den underbare IC Koosje van Tutte´s Tiger Feet JW föräldrar! Fem små söta blev det!

Vill du se bilder på pappa Tiger, gå till La Bells hemsida: labellcats.se.
För föräldrarnas stamtavlor, se pawpeds.com

Toscanatrana var duktig som få, satte igång med förberedelserna vid tiotiden kvällen före och var ganska orolig hela natten så kattmorskande matte fick inte sova sådär jättemycket precis.

05:56 väckte Toscana matte och hade krystvärkar. 07:16 föddes en siamespojke, 95 gram, Kashmir, med svansen först, pigg och alert. Toscana blev lite orolig just innan han skulle födas, försökte hoppa ut ur boet och springa iväg från alltihop, men matte lyckades avstyra detta. Stackarn tyckte väl att det kändes hopplöst och omöjligt att få ut ungen och ville fly undan kan man tänka.

07:39 föddes nr. två, en siameshane, Pampas, 94 gram.

07:46 ploppade en orientalhona ut, Tingeling, jättefin i nån slags svart tabbykostym, 90 gram.

08:22 föddes en siameshane, Hawaii, 91 gram, lite medtagen, behövde massage.

08:43 kom så den femte bebisen, en orientalhane i gråluddig tabbydräkt, Pingu, 93 gram. Också han var lite medtagen, men skrek högt.

Toscana åt upp alla moderkakor utom två, sedan drack hon en liter vatten.

Orientalhonan och en av de större siameserna är tuffast. De hittade snabbt tuttar och har redan börjat slåss om maten .

Nyfikenheten är stor bland husets andra fyrfotingar, men de får snällt hålla sig på andra sidan dörren så länge.

-Välkommen till världen! Vad är du för en?

Tvättar bort allt kladd...

-Åh nej! Nu kommer det igen...!

-Är detta straffet för mina synder?

Det trycker på, matte!

Tur att jag är så bra på att föda!

Puh! Skönt att det är över!

**********************************************************************************************************************
The sad, sad story of Toscatranas och mattes hemska tid i början av juni. ***********************************************************************************************************************
Första tiden i Toscanaungarnas liv blev inte riktigt sådär barnkammarmysig som man önskar sig. Båda orientalerna drabbades av en infektion redan vid ett par dagars ålder och att få en infektion är för en så liten, nyfödd kattunge ofta väldigt allvarligt.

Vi hade turen att snabbt få hjälp av en initierad och kompetent veterinär (tack Anne Pigg!) och satte omgående in antibiotikabehandling för de små. Antibiotikan hjälpte och ungarna piggnade till igen, men båda hade tappat mycket av sin vikt under de dagar infektionen hade dem i sitt grepp. De tre friska syskonen var plötsligt mycket större och tuffare och de två sjuklingarna fick kämpa en orättvis kamp om mammas mat. Matte matade med KMR (kattmjölkersättning) varannan timme dygnet runt och hoppet om att klara de två orientalerna var ganska gott.

Men...när man är nästan hälften så stor som sina syskon och lite medtagen efter att ha varit sjuk, är det inte lätt att ta plats här i världen. Mamma Toscana är en bra mammakatt, men det är ett styvt jobb att hålla reda på fem små kravlande knyten. Med några dagars intervall kvävdes både vår orientalflicka Tingeling och lilla orientalhanen Pingu till döds i boet

Om man är liten och svag så behövs inte mer än att några fetare syskon och en halv mamma lägger sig ovanpå en för att man ska vara ohjälpligt fångad i en dödsfälla.

Det hela är så obeskrivligt hemskt, och som djurägare i det läget klandrar man naturligtvis sig själv och undrar om vi inte borde ha tagit de sjuka ungarna från sin mamma och vårdat dem någonstans där de inte riskerade att hamna i kläm, eller om vi borde haft bättre uppsyn över dem, om vi kunde gjort något mer...och naturligtvis är det befogade tankar.

Hur som helst, det blev som det blev och kvar är vi med en oerhörd sorg över de två som inte fick mer än börja sina liv.

Hela den sommar som följde har vi sett på våra små fina, levande kattbarn när de tagit sig fram i tillvaron, hur de lärde sig hoppa och springa, upptäckte kattmat, lärde sig gå i sele, pottränade och utvecklade sina alldeles egna personligheter, och hela tiden har det fattats oss två andra små själar som också skulle fått vara med om det här livet.

Vi sörjer och saknar er, finaste, finaste Tingeling och Pingu. Hoppas vi ses igen, någon annanstans.

...och ibland, en skugga i ögonvrån...

En gång var vi fem syskon.

Små pojkar i färd med att bli stora...

Vår snälla, snälla mamma!

Styvt jobb att ta hand om tre små luddiga sälar!

*****************************************************************************
Är Du nyfiken på att få veta mer om de tre fina charmörerna i den här kullen? Läs deras egna presentationer här nedan!

******************************************************************************

s*RAMALAMA PAMPAS BLUE SKY

Här är jag när jag kommer in från uteburen.

Jag pratar MYCKET!

Mysigt att sola i mattes famn!

Solvarm trappa är underbart!

I februari har jag blivit så här stor och manlig!

Hej, det är jag som är Pampas!

Jag är en alldeles otroligt fin och fantastisk siameskille som är väldigt keligt lagd.

Jag ääälskar att gosa, kela, kramas och pussas och kan aldrig få nog av gos! Jag gosar med människor, jag gosar med djur, jag dansar runt benen på folk och jag stryker mig kelet mot andra katter som går förbi. Jag är kelig överallt, hela min mjuka kropp är full av härliga keliga punkter som jag älskar att bli klappad, smekt och kliad på. Smek mig över kinden och jag nästan somnar, klia mig på huvudet och jag blir din för alltid, vänd mig upp-och-ned och klappa mig på magen och jag faller i trans...Inget går upp mot en riktigt mysig kelstund!

Redan när jag var en väldigt liten kattunge sa min matte att "ja, Du Pampas, Du blir nog en riktig knäkatt när Du blir stor!". Jag visste inte vad en knäkatt var för nåt, men matte förklarade, och det lät så trevligt, så ända sedan dess har jag tagit varje chans att öva mig.

Jag är väldigt duktig på att spinna, också. Det är min främsta specialitet. Jag kan spinna bättre än någon annan katt, faktiskt. Jag spinner med hela mig, från öronen till svansen!

Jag tror att jag har ärvt spinnet från mamma, för min fina mamma Toscana är också sån att hon kurrar igång så fort nån tar i henne.

Utöver att gosa och spinna så tycker jag också om att prata och att leka roliga lekar, helst lekar med leksaker som någon drar i ett snöre framför mig så att jag får springa efter! Det är buskul!

Sedan våra små brorsbarn (Kull 2 2010) kom till världen finns jag till för dem, hela tiden! Jag ääälskar dessa kattbebisar och tar hand om dem som om det vore mina egna! Ja, jag till och med ammar dem (så gott det nu går, hmm...de får iallafall snutta på mig)! Om någon av dem ropar kommer jag som ett skott, ja jag är till och med en bättre "mamma" än deras egen! Åh, jag hoppas så innerligt att jag ska få flytta hemifrån tillsammans med någon av dem...

****************************************************************************

s*RAMALAMA KASHMIR BLUES

Man hittar sig alternativa sovplatser ibland.

Liten Kashmir på promenad.

Lisen&jag är kompisar!

Här sitter jag i skuggan under ett träd.

Tittut!

I februari har jag blivit en så här ståtlig siamesyngling!

Hej, jag heter Kashmir! Ibland kallas jag för Kisse Misse Myra, Kissemyran, Kissemiren, Kashemashemir och lite sånt också. Jag gillar det! Det är kul att få uppmärksamhet!

Det här är min egen presentation:

Jag är en slank och blank och elegant siamespojke som är väldigt busig, ja kanske busigast av alla oss brorsor i den här kullen.

När jag var liten var jag väldigt tjock och storväxt och dessutom ganska rosa, så länge kallade matte mig för "tjockisen", "tjocka grisen", "lilla kultingen" och en massa annat som inte var så snällt, men jag tänkte hela tiden att "vänta ni bara, jag ska nog visa er!", och efter lite smygträning med galopprace, kast med leksaksråtta och jakt på rullande boll, växte det fram en vacker svan ur min lilla trinda babykostym.

Idag är jag modelejon, dandycharmör och har ett slipat förförelsemanér som jag använder med framgång närhelst jag vill ha lite gos eller lek. Ingen kan motstå mina blåa ögons charm!

Nåt annat som är extra bra med mig är att jag är så mjuk! Jag är som silke och siden! Min silkiga päls är som en gåva från Gud, den är helt underbar och jag älskar att kråma mig i den och visa upp den i alla dess vackra skiftningar.

Sedan så är jag kungen av lek. I det här huset finns det ingen som slår mig när det kommer till att raca, göra vilda utfall eller dribbla med leksaksmöss! Jag springer fort som vinden, jag är tuff, tuffare, tuffast och jag ÄGER (som vi tonåringar brukar säga).

Min brorsa Pampas påstår att han är sååå himla kelig och att han skulle vara den bästa goskatten av alla och bla.bla.bla., men jag vill bara säga att jag, jag är faktiskt också gosig! Okej att han kanske spinner högre än mig, men jag kan också rulla runt och kurra och vara söt och sova på folks arm och sånt, så det så!

*********************************************************************************

s*RAMALAMA BLUE HAWAII

Här är jag med Delicious&Pipen

Sug i blicken...

På språng i mitt favoritträd.

Liten jag i långa gräset.

Mjau, jag heter Hawaii och jag är en alldeles jättefin tabbykille.

Mina brorsor är lika som blåbär, men jag har en helt egen färg, som är extra fin. Ingen annan här i huset har en sån fin svans som jag, en fin randig svans som ser ut som en liten huggorm. Den är jag väldigt stolt över!

Matte säger att jag är mammas pojke, för jag har ärvt min mammas temperament. Jag och mamma är båda väldigt självmedvetna katter som vill stå i centrum, fast ingen av oss skulle nånsin drömma om att åma och kråma oss och göra oss till på ett förnedrande sätt sådär som tex. min brorsa Pampas gör. Haallåååå- han är såååå pinsam när han larvar sig för att få uppmärksamhet!

Nej, jag och mamma, vi har ett finare sätt. Vi fjamsar inte omkring, utan vi sitter värdigt på våra kattrumpor och väntar på att allt ljus rätteligen skall falla på oss- vilket vi förväntar oss att det gör, för vi är värda det och kan inte tänka oss något annat än att vi är alltings medelpunkt.

För mig är det självklart att mänskorna alltid skall hälsa på mig först när de kommer hem och att jag är den som först ska få ta del av eventuella godsaker som serveras. Om de skulle råka ge någon annan katt mer uppmärksamhet kan jag bli lite förtörnad, det får jag erkänna. Då ser jag mycket sårad och förnärmad ut!

Jag har inte genomgått något personlighetstest, men det är möjligt att jag skulle kunna klassas som narcissist.

Nu låter det väl som att jag är en förfärlig och hemsk katt, men det är inte sant! Jag är supersnäll, speciell och alldeles, alldeles underbar!

Jag är vacker på riktigt och ingen har som jag en sån kraftfull och vältrimmad kropp klädd i den allra härligaste tätstråiga, kort-kortpälsiga kostym med tillhörande randiga strumpbyxor och ingen är så trofast och tillitsfull som jag.

Jag har en annan värdighet än mina barnsligare bröder. Jag är istället mer moget reflekterande och gör mer genomtänkta drag när vi leker och busar. Bara jag kan räkna ut hur vi ska få loss en leksaksmus som fastnat någonstans, och det är jag som visar brorsorna hur man öppnar skåpdörrar och hur man tar loss gardiner från sina hållare.

Sedan är jag bra på jakt. Generationer och åter generationer av avel har inte utplånat mina jaktinstinkter iallafall!
Jag var inte många veckor gammal när jag första gången åt en mus. Det var en näbbmus som min "moster" Delicious hade fångat åt mig i uteburen. Akta dej vad jag morrade och var mallig när jag hade fått den där musen i munnen!

Matte fick syn på mig och blev förstås förskräckt och skulle ta musen ifrån mig, men då var jag snabb vill jag lova! I ett huj sprang jag in under ett bord och där skyndade jag mig att proppa i mig musen. Jag svalde den i kanske tre tuggor. Matte påstår att det såg ut som när en orm sväljer ned ett byte.

Sedan blev jag satt under intensiv bevakning, för människorna trodde att jag skulle bli sjuk av att ha ätit en näbbmus, jag som knappt lärt mig att äta kattmat ännu och allt, men jag mådde bara bra. Eller ja, om jag ska vara ärlig så mådde jag nog inte alldeles bra, kanske...jag mådde nog allt lite illa, fast jag kräktes iallafall inte!

Därefter har jag ätit flera möss, både med och utan näbb, och jag har till och med fångat en sork alldeles själv när vi var ute på gården i koppel!

Jag jagar även annat, insekter, fjärilar, spindlar och andra små kryp. Om jag kunde så skulle jag gärna fiska också, för jag ääälskar kokt fisk!

Är jag inte gosig, då? Jo, självklart! Alla vi pojkar i den här kullen är goskatter.

Jag tycker framförallt om att bli dragen i öronen, gosad på magen och kliad på mina randiga kinder. Jag är väldigt kärleksfull av mig och har ett speciellt sätt att jama utan ljud när jag vill vara söt. Sedan älskar jag att ligga i knät och gnaga på mina tassar och polera trampdynorna så att de blir riktigt rena. Därefter kurar jag nöjt ihop mig och somnar...och zzznarkar som en hel karl!

*******************************************************************************

Kull 2009 2009-11-12

S*Sweet Wishes In Front of Me + GIC s*Blue Aveny´s Ferry

12/11 -09 anlände Toscanas allra första kull, fallen efter GIC s*Blue Aveny´s Ferry (se Yzings katteri för bilder mm.).

Att det inte skulle bli någon jättekull hade vi förstått sedan länge, men ändå var det en överraskning när Toscana efter en snabb och lätt förlossning nedkom med endast en stycken ensam liten siamesbaby.

Siameser och orientaler har ofta stora kullar, så att det bara blev en enda unge var lite oväntat.

Det blev en liten siamespojke, brunmaskad till sin färg och pigg och livlig från första stund.

Utpressning pågår!

Nykläckt Pip

Skönt att vila ut med mamma

En mycket späd Pipen

Pipen med mamma Toscana och "moster" Delicious

Pipen, en tjusig siamesherre i vardande

Den lille kom att få namnet S*Ramalama BeepBeep, men är allmänt känd under smeknamnet "Pipen".

Namnets uppkomst härrör från Pipens första tid i livet, då han, i likhet med andra kattbarn, inte kunde säga stort mer än "pip". Ganska snart utmärkte sig dock Pipen genom att inte bara säga ett pip, utan två, varje gång han ville dra uppmärksamheten till sig. Han sa alltså "pip-pip", vilket förstås lät väldigt sött och gulligt och ledde till att matte började kalla honom för "lille pip", något som kom att utvecklas till "Pip" och så småningom till "Pipen".

När detta smeknamn var ett faktum hade den lille redan börjat lystra till namnet, så då fanns ingen återvändo. Han fick heta "Pipen"...

Pipen är en underbart kelig vilde och charmör, språksam, gladlynt och lekfull och därtill iklädd en bedårande mjuk och klappvänlig gräddfärgad pälskostym.

******************************************************************************

Pipen 8- 16 v.

Pipen växer och frodas och allteftersom tiden går står det klart att han kommer bli en stor och reslig kille precis som sin far, den fantastiske GIC s*Blue Aveny´s Ferry.

När Pipen föddes som ensam kattunge i sin "kull" var vi först oroliga för hur han skulle få det, om han skulle gå miste om social träning och ha det väldigt tråkigt utan några jämnåriga att leka med, men den oron har visat sig vara obefogad. Pipen har nämligen några hemskt barnsliga "mostrar" som har lärt honom allt de kan om kattligheter och som (nästan) aldrig tröttnat på att leka med honom.

Som enda kattunge i huset har han nog också blivit en smula bortskämd. Ibland har det verkat som att Pipen har haft fyra mammor som tävlat om att ta hand om honom. Om den lille hamnat i en svår situation och jamat efter hjälp så har det varit direkt skrattretande att se hur ett helt koppel med "mammor" genast kommit rusande för att undsätta honom.

En gång när Pipen var sådär en sex-sju veckor lät det som om Kalabaliken i Bender brutit ut i köket. Det var ett ofantligt ståhej med fyra kattmammor som ängsligt jamade i falsett, hängav sig åt frenetiska krafsningar och sprang av och an.

Den kloka Puma visste naturligtvis på råd och hämtade matte, som lyckligtvis befann sig i hemmet. I köket kunde matte först inte förstå vad som var på tok, men så upptäcktes en upp-och.nedvänd skål på golvet kring vilken de upprörda kattmammorna kretsade. Vid närmare granskning visade det sig att det var den lille nyfikne Pipen som i lekens virvlar råkat välta en skål så olyckligt att han själv hamnat under den. Lättnaden var stor för samtliga inblandade då den arme Pip kunde räddas från sitt ofrivilliga fängelse, det vill jag lova!

Naturligtvis har han också kommit att bli ganska välgödd till följd av sin ställning som ensam kattunge vid mammas mjölkbar. Vi har diskret försökt påpeka för unge herrn att det förväntas av en prima siames att han skall vara slank och smärt, men Pipen är matglad som få... och inte vill man missunna en sån raring något heller, förstås...

******************************************************************************

Pipens vidare öden och äventyr

Pipen kom att bo kvar hos oss rätt länge och förgyllde verkligen tillvaron för oss alla under denna tid. Gosig, mjuk och kramvänlig, och otroligt godmodig och vänlig.

Framförallt tyckte Pipen jättemycket om att leka med barn och deltog med stor glädje i alla möjliga lekar. Bland annat lät han sig glatt skjutsas runt i dockvagn, sprang i koppel bredvid cykel, klättrade i träd och fann sig tålmodigt i att iklädas dockkläder och släpas runt på diverse sätt.

En underbar familjekatt, helt enkelt!

Pipen blev av en händelse far till en hel drös (åtta st.!) kattungar 2010-11-16 (dessa producerades bara några dagar innan den unge Pipen hade tid hos veterinären för kastrering...), men är numera lycklig kastrat och bor i Bräcke tillsammans med matte Hjördis och kattkompisarna Svart-Vit och Snövit.

*********************************************************************************

Kull 2007-11-13

S*Smeagols Kaveldun + GIP & GIC S*Concinnus Hey Jude

S*Smeagol´s Kaveldun, "Maja", på dag 65