Våra katter
Söt är jag!
Intagande uppsyn
Kärt barn har många namn, heter det, och det stämmer utmärkt på samtliga våra djur. Toscana kallas ofta Tranis, Tranan, Toscatrana, Tranis-spanis, Spanis och i påsktider Påskatrana.
Toscana är en mycket kelig liten dam som tar varje chans att sitta i knät och gosa. Toscana är också en riktig liten primadonna som helst av allt vill ha allt ljus på sig själv och som kan bli riktigt sotis på de andra katterna om hon tycker att någon av dem får för mycket uppmärksamhet.
Toscana har en verkligt speciell djup och hes whiskyröst med vilken hon gärna och ofta meddelar sig och hon har också vältrimmade spinnmuskler som kurrar igång så snart man tar i henne.
En speciell grej med Toscana är att hon pratar vad vi misstänker är kinesiska. Hon säger inte bara vanliga "mjau"som andra katter, utan svänger sig ofta med uttryck som "ngong", "ngeng-ngeng" ,"ngang-gang", "geng-gong", "gang-gang-ngang" och liknande. Vi vet inte säkert vad det betyder, men någon som är bra på asiatiska språk kanske kan tolka?
Livet med Toscana innebär också att man får stå ut med hennes dagliga rutin att genomsöka soppåsen efter eventuellt ätbart. Det är mer än en gång matte kommit hem och välkomnats av ett golv täckt av utspridda sopor…
Delicious
Jag är väääldigt lång!
Och fin, eller hur!?
Funderar över varför jag aldrig blir brun när jag solar...
Jag ser ut som en stor råtta!
Husse min älskling håller i mig.
Fastklämd under mattes arm
Många tycker att namnet Delicious är svårt att säga, men eftersom tester har visat att fyra- och femåriga barn som inte ens kan engelska klarar av det, så har vi konstaterat att det inte är det.
Vill man ändå säga något mer lättuggat kan man använda namnen Delicato, Delicatokatten, Klish-Klish eller i princip vilket namn som helst eftersom Delicious aldrig har lärt sig urskilja sitt eget namn från andras utan glatt kommer rusande vilket namn man än ropar. Ja, det funkar även med pojknamn.
I mattes ögon har Delicious allt vad man kan önska sig av en oriental, ett underbart temperament, en stor personlighet och social begåvning paketerat i det mest bedårande silkesmjuka blåsköldpaddade emballage man kan hitta.
Delicious är stor och välväxt och slående vacker, långlinjerad med fantastiska färger, främst ögonfärgen som knappast kunde varit mer fulländat grön.
Att leva med Delicious innebär att man aldrig behöver vara ensam. Hon följer med överallt och hjälper till med alla i hushållet förekommande sysslor och meddelar ständigt sin syn på saken meddelst sin lite ryskt spruckna stämma.
Delicious har ett stort behov av närhet och om människorna skulle vara försumliga utkräver hon mycket uppfordrande sin dagsranson av kel genom att resa sig i sin fulla längd och vässa med klorna mot människor som finns till hands.
Planen är att Delicious skall få nedärva sina goda egenskaper och bli mamma till små babyorientaler hos oss.
********************
S*Ramalama Kuba Kamikaze, Kuba allmänt kallad, är född 2011-07-20 och son till vår fina Toscana (se ovan) och den helt underbare IC Koosje van Tutte´s Tiger Feet JW.
Kuba, vår enastående överlevare...
Det skulle gå att fylla en bok med allt det som Kuba är och ger och har gett oss.
Kuba utmärkte sig tidigt genom sin, även för ett Tigerbarn, häpnadsäckande intelligens. Vi kan inte minnas att vi någonsin tidigare haft en kattunge som på egen tass, utan minsta handledning, redan vid fyra veckors ålder räknat ut och fullständigt behärskat detta med kattlådan och dess användning. Det gjorde Kuba, som om det vore den självklaraste av alla saker i världen.
Kuba var från första början alltid först framme, alltid steget före, alltid ivrig att vara med, nyfiken, vaken och alert, sprittande av energi.
Till viss del skulle detta dock också bli orsak till det som blev vår egen lokala Kubakris.
Kuba kom sättandes i full fart för att försöka slinka ut genom ytterdörren, en liten sexveckors svart projektil, så ivrig att nå fram till den där spännande ljusa världen där ute innan matte stängde dörren, men någonstans blev allt fel och Kuba kom i kläm i dörren.
Han blev mycket svårt skadad. Kuba blev till stora delar förlamad och kunde varken äta, dricka eller kontrollera blåsa&tarm själv och låg så hjälplös och bedrövlig i flera dagar. Vi trodde vi skulle bli tvungna att avsluta hans liv, men en duktig veterinär rådde oss att avvakta, för det händer ibland att förlamningar kan släppa när svullnader kring inre organ lägger sig.
Vi är så tacksamma för denna initierade hjälp, för på den fjärde dagen kunde Kuba överraskande stå på sina egna tassar igen, och därefter spirade hans unga kattliv på nytt, långsamt men stadigt.
Idag är Kuba så vitt vi kan bedöma helt återställd efter sitt hemska trauma, bortsett från att han fått ett svagare mjau.
Kuba är helt unik, ett mycket speciellt väsen. Det är svårt att veta hur han hade varit om inte katastrofen varit, kanske hade han varit samma enastående katt ändå, men troligast är väl att det som hände danat honom och iallafall till viss del bidragit till att göra honom till den oerhört empatiska, sociala och så oerhört visa och kloka katt han är. Kuba är klok som om han levat i tusen år, sett allt och förstått allt, och kanske är det så det är.
Under den hemska tid då hans liv hängde på en skör tråd tvingades han växa enormt för att överleva sin situation.
Livet för en sexveckors kattunge består normalt sett mest av lek med syskonen, mys med mamma, äta och sova. Kuba blev förlamad och kunde inte röra sig, inte äta, inte gå, hoppa, springa och leka, samtidigt som han mentalt fortfarande var närvarande, en kattunge med en kattunges alla lustar och behov.
Jag vet att Kuba led av att inte kunna leka med sina syskon och att inte klara av att ta plats vid mammas spenar. Han måste ha känt förtvivlan, men ändå fann han sig i sin situation, kämpade och stred i hundra dagar och tusen krig, gav aldrig upp. Hela tiden lutade han sig mot matte och sin mamma, sökte stöd på de ställen där han som liten kattunge visste att tryggheten brukat finnas, så rörande i sin tillit när han vilade sitt öde i mattes händer. En kavat kämpe, rakryggad i striden.
Lusten att leka med sina syskon igen, att hoppa och springa och delta i allt runt omkring var nog Kubas främsta drivkraft och det som slutligen lyste hans väg tillbaka. Bättre sjukgymnastik än att få rumla om med sina syskon kan inte finnas för en liten kattunge som varit skadad och behöver träna upp sina lemmar på nytt!
Kanske är det en evig tacksamhet och glädje över att ha fått behålla livet som gör att Kuba idag är sådan han är? Kuba njuter livet helt och fullt, alltid närvarande i nuet, gladaste killen i stan och ständigt så intuitivt kommunicerande med sin omgivning.
Vi tänkte oss aldrig att behålla någon hankattunge ur kullen, men naturligtvis kunde vi inte skiljas från den unge som lagt sitt liv så förtroendefullt i våra händer. Vi är så glada för varje dag med vår ljuvliga svarta Kuba, Kamikazeungen, tappraste, modigaste, visaste minipantern!
Kuba är ännu okastrerad och kan hållas tillgänglig för intresserade honor enligt ök.
 |
| Här är jag sex veckor och smakar mitt första grässtrå! |
 |
| Såhär söt var min undersida när jag var fyra veckor gammal |
