S*Ariadnes Supersonic, "Kiwi"
*2007-07-13 †2012-01-27
Så fick vi gräva en grav igen.
Kiwi, som älskade sitt Jämtland där hon fick vara ute och som den enda av våra katter springa fritt utan koppel, duktigaste råttfångerskan som höll stallet och tomten rena från råttor, trädklättrerskan som hoppade högre än alla andra och älskade att springa omkring uppe på taket till vår stuga, vår lilla speciella fröken katt som alltid hamnade i sådana tokiga situationer- ramlade ned bakom bokhyllan och inte kunde komma upp själv, blev instängd i garderober och skåp och vid ett tillfälle orsakade stort pådrag då hon kröp in bakom ett vattenledningsrör under diskbänken och inte kom fram förrän efter nästan en vecka.
Kiwi, världens bästa mammakatt, alla kattungars mest kärleksfulla beskyddare, så kär i alla kattungar och så enormt snäll och god mot de små fastän hon kunde vara en riktig bitch mot andra vuxna katter...Kiwi med den mjukaste, lenaste pälsen och lilla bläsen på nosen, lilla Kiwi, hussegrisen som brukade rulla ihop sig till en boll och sova i husses kupade händer...
Plötsligt finns du inte mer!
Kiwi var ute på torsdagskvällen och syntes inte till någonstans. När jag var ute och ropade på henne sent på kvällen tyckte jag att jag hörde ett svar, men ingen katt kom fram och inga fler mjau. På fredagsmorgonen hittade mattes mamma Kiwi inne i stallet, där hon låg hopkurad och jamade konstigt. En stund senare dog hon i mattes mammas armar, jamade ett sista utdraget jam och blev sedan stilla.
Vad hände? Hade hon blivit skadad? Sjuk? Hade hon ätit en förgiftad råtta? Kiwi lämnade oss med bara frågetecken, hel och fin i sin päls, inga brutna lemmar, inga yttre sår, ingenting i hennes yttre som kunde tala om vad som hänt.
Nu finns det en till grav på vår lilla djurkyrkogård bakom stugan.
Några snöflingor landade i din päls då vi lade ned dig i graven och från fönstret följde kattkompisarna begravningen. Nu lyser marschaller och värmeljus i snön för dig, Kiwi.
 |
| Kattkompisarna bevittnade begravningen från fönstret |
 |
| Nu är det ännu en som vilar här |
 |
| Farväl lilla Kiwi...:( |
 |
| Molokai tittar på gravljusen |
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag,
men ibland blir den aldrig densamma mer.
Vår chokladpralin!
 |
 |
| Ingen kunde hoppa som du... |
Pingu och Tingeling, *100605 †1006 †1006
Pingu och Tingeling, de vackra orientalsyskonen till Hawaii, Kashmir och Pampas i Kull 1 2010, fick knappt mer än starta sina liv innan de togs ifrån oss.
Båda föddes friska och pigga, men insjuknade i någon form av infektion vid bara någon dags ålder. Antibiotikabehandling sattes in och båda blev friskare, men då de tappat i vikt under sin sjukdomsperiod och de tre friska syskonen plötsligt var dubbelt så stora och mer alerta, kvävdes båda två till döds i boet inom loppet av några dagar.
Upplevelsen är fruktansvärd och vi har många gånger klandrat oss själva och undrat om vi kunde gjort annorlunda och därigenom klarat dessa två ungar?
Tre friska och helt underbara och fina kattpojkar blev kvar i kullen, men den sommar som gick fanns hela tiden i tankarna två andra små katter, små prickiga, som aldrig fick lära sig hoppa, springa, jaga, som aldrig fick lära sig gå i sele, äta skinka, upptäcka världen, som aldrig fick bli stora.
Kanske ibland, att matte hajade till- var det inte nåt litet prickigt som skymtade fram i ögonvrån- eller var det en skugga...?
S*Smeagols Tethys, *071113 †090323
Lilla Salamiprinsessan, prickiga älsklingsungen, vackraste smaragdöga...
Tethys var inte vår katt egentligen, vi var fodervärdar till hennes mamma och hon föddes i vårt hem och växte upp hos oss. Sedan blev hon stor och flygfärdig och flyttade till Falun, till underbara Evalena och Åke på S*Rosenkildes katteri, men vi höll hela tiden kontakten och fick förmånen att fortsätta följa hennes färd genom livet.
Hon var en sån speciell liten katt, alldeles sin egen underbara sort, vacker och fantastisk med sina prickar och de grönaste ögon man kan tänka sig. Det var en fantastisk upplevelse att få följa Tethys och hennes systrars uppväxt och att ha fått vara med och dana dessa härliga katter, alla har de satt starka avtryck hos oss, och därför var det för oss en enorm sorg att ta emot beskedet att Tethys var sjuk och att hon sedermera somnat in.
Den djupaste sorg för dig, Tethys, mattes lilla "Salami". Du fick en så kort tid här på jorden, men många var de tassavtryck du hann sätta, outplånliga dina spår.
Evalena har skrivit så vackert om Tethys på S*Rosenkildes hemsida: http://www.rosenkildes.se/
Röklands Luonnotar, "Molly", *020509 †041119
Sorgen över att förlora ett ungt och friskt djur som borde haft många lyckliga år framför sig och chocken över att hon rycktes ifrån oss på ett så obeskrivligt grymt och abrupt sätt är stor.
Matte och husse och alla kattkompisarna saknar dig Mollan!
Rulleya "Leya" *1995 †970907.
Leya var en liten ocicathona som omplacerades till oss eftersom hennes dåvarande ägare inte klarade av att hantera hennes speciella temperament.Leya var halvt sönderstressad då hon kom till oss, hela första dygnet tillbringade hon i badrummet illvrålandes på ett ohyggligt kusligt sätt. Grannarna undrade oroligt om vi höll på att mörda någon?
Så snart någon av oss kom i närheten fräste och spottade hon som vore hon en drake och kastade sig förtvivlat mot väggarna.
Efter detta Leyas omtumlande inträde i hushållet hade våra förhoppningar om att klara av att hjälpa denna tydligen djupt olyckliga och vilsna katt till ett lyckligare liv fått sig en rejäl törn, men skam den som ger sig...
Långsamt, långsamt och oändligt försiktigt lyckades vi lära lilla vilda Leya att lita på oss och att känna trygghet. Det var ett krävande arbete med många bakslag och små framsteg, men så småningom blev Leya den absolut mest tillgivna katt vi haft hand om. Hon följde oss som en hund när vi var ute, vi gick t.om. på stan med henne utan att hon någonsin vek från vår sida.
Det var dock "Leya och vi mot världen", för även om Leya nu litade på oss till hundra procent, så fortsatte hon att ha en reserverad hållning gentemot andra, främmande, människor och djur och kunde fortfarande skrika och fräsa om hon kände sig trängd.
Vid ett tillfälle drev Leya Maries föräldrars hela djurbestånd om två hundar och tre katter på flykten genom blott sitt skräckslagna vrålande. Vid sådana tillfällen fick vi mången gång frågan hur vi kunde ha en sådan "tokig" katt, men mot oss var hon ju en helt annan...
Leya var innekatt hemma i stan, men när vi var ute i vår stuga på landet fick hon gå ut, vilket hon älskade. Leya kom alltid när vi ropade och därför förstod vi genast att något var fel när hon en dag i september -97 inte dök upp.
Leya hittades påkörd, död, inte alls långt från stugan.
Något som kändes, och känns!, alldeles fruktansvärt var att Leya inte blivit påkörd av en förbipasserande bil på vägen, hon hade körts på ute på en åker, uppenbart med flit, spår visade att hon jagats runt av bilen innan hon slutligen körts över.
Vi fick sedermera veta att det var onyktra ungdomar som låg bakom denna ofattbara tortyr.
Vår tid med Leya blev egentligen inte särskilt lång, men hon har satt outplånliga spår i vårt minne. Leyas slut borde inget djur få möta, men för oss har det varit en tröst att Leya åtminstone fick uppleva trygghet och lycka innan hon dog. Leya ligger begravd under tallarna vid vår stuga, på en plats som hon älskade.
Leya vår lilla vilda ängel, tidernas finaste katt, vi saknar dig så.
Bild och stamtavla på Leya kommer så småningom.
Fia *1976 †1986
Varför är hundars liv så korta?Fia var en Jämtspetstik, en oändligt mild och vänlig själ, alltid mån om sin "flock" av såväl människor som andra husdjur, mattes bästa vän.
Djupt sörjd och saknad av alla.
Bild på Fia kommer så småningom.
