Med viss möda och en del besvär har vi lyckats pressa in femlingarna i porträttformat.
Namnlösa är de ännu, raringarna, men ni får försöka skilja på dem ändå.
Här är jag!De kallar mig "femman", just nu och jag är mörkast av siameserna. 
Brun eller choklad, tabby eller inte, det är frågan!Här är sötaste jag! "Vänster bak", kallar de mig, för jag är märkt med nagellack där. 
Jag är nog blå och ev. tabby, tror de.Mig tar man inte miste på iallafall!Jag är ensam om min svarta färg!
Men så svart jag är, så har jag iallafall godisrosa tunga!
Och jag är ju också ensam om min färg!
Jag är ljusast i färgen och jag är nästan säkert tabby.
Matte säger att jag är såå lik storebror Hawaii som liten!Här är jag visst väldans lik den där Hawaii.
Piggelinisar!Det börjar bli alltmer spännande att titta ut över kanten till bolådan.
...och ibland håller vi nääästan på att ramla ut!
"Femman" i mattes knä
