Hej, Toscana här!
Som om det inte räckte med hästar i vårt liv, har nu matte skaffat sig en vit shetlandsponny också! Han heter Lennart, dessutom. Urlöjligt namn!
Eftersom den där Lennart bor mitt på gräsmattan var jag ändå tvungen att ta mig en närmare titt på honom. Jag måste säga att han var föredömligt lugn och stillsam för att vara en häst. Han gjorde heller inga obehagliga ansatser att undersöka mig med nosen eller blåsa mig i pälsen, där måste jag säga att han tog några pluspoäng.
Men...vad kall han var! Det var som att det strålade ut en iskyla från honom!
Nej, efter ett tag tyckte jag att det blev direkt obehagligt att umgås med den stele och kalle Lennart. Han var inte roligare än en isstod!
Jag försökte med alla mina röstresurser delge matte min syn på hennes nyförvärv, men hon tittade bara oförstående på mig och kvittrade något om att Lennart ju var sååå söt.
Hmpf...ibland undrar jag om hon inte har blivit galen på riktigt!?
 |
| Här står han, den där Lennart |
 |
| Här har jag äntrat Lennart och påbörjat min besiktning |
 |
| Det iskalla obehaget har smugit sig på och jag ropar på matte! |
 |
| Matte tänker visst inte komma till min undsättning, så jag får väl sitta av själv då... |
